självporträtt: Den här bilden ska bland annat representerar hur jag gillar att ta kort på människor och situationer, men jag håller mig nästan alltid i bakgrunden (i en spegel så att säga) där vräkigheten ibland kan bli omvänd. För jag försöker inte fotografera verkligheten utan fotgrafit av verkligheten.
Jag gillar att vara i naturen och vara med min familj. Men jag gillar också att ta bilder som berättar mer en historia. Här fångar jag min familj, men samtidigt det unika djurlivet och naturen i Vancouver.
Jag gillar att vara bland människor, och fånga i bild vad de gillar.
Jag gillar djur, ljuset ska representera värmen man känner när man är runt omkring dem.
Jag är öppen för nya möjligheter och testa nya saker för ibland är gräset grönare på andra sidan.
Jag gillar atmosfär väldigt mycket.
uppgift 3 skärpedjup
Den första bilden tog jag med ISO:200 pga att det var soligt men molnigt med skugga på figurerna, annars skulle jag använt ISO:100. Bländaren var på 4,8 och slutaren på 1/160. Kappan på motivet blåste lite så det var viktigt att ha en ganska snabb slutartid så det inte skulle fångas upp. Och för att få det korta skärpedjupet så måste bländaren vara mycket öppen. Den snabba sluttar-tiden var en fördel på många fronter. Plus jag hade en hel del sol så det behövdes ingen längre tid (så länge jag vill ha kort skärpljus). Bilden använder tredjedelsregeln.
Den här har också en ISO på 200 för den togs under samma omständigheter. För att få med skogen också så var jag tvungen att nästan stänga bländaren helt till f 32 med slutaren på 1/30. Weebly laddar upp bilderna i en väldigt låg upplösning så skogen verkar nästan vara ur fokus, men det är den inte om man ser den i högre upplösning. .
På båda bilderna använde jag en ISO på 3200 för att få en analog känsla av filmkorn. Jag tyckte det passade stämningen. (även om man inte ser det i weeblys låga upplösning). Den översta med kort skärpedjup har bländaren på 3,5 och slutaren 1/320 (behöver vara snabb pga den höga ISOn och den öppna bländaren så den inte blir överxponerad). Den nedre har bländaren på f22 och slutaren på 1/10. Båda använder ett filter som heter 1920, för det ser coolt ut.
Bonus bilder (jaaaa!!!)
Uppgift 4
Uppgift 5
Bild tagen i ljus från glödlampor. ISO är på 100 (ljuset var starkare än dagsljus. Bländaren var på f/5,6 för att få kort skärpedjup. I och med det starka ljuset och den öppna bländaren så var sluttar tiden på 1/800 sekund. Vitbalansen är på glödlampa. Det ger en väldigt realistiskt bild som återspeglar hur ljuset verkligen var.
Denna bild är tagen med samma kamerainställningar som den ovan, men med vitbalansen på solljus. Vilket ger en varmare mer orealistiskt bild.
Det här är en skymningen tagen med vitbalansen dagsljus. Det ger en mer realistisk återspegling av hur det såg ut. Bländaren var på f/5 och slutaren 1/100. Jag hade inte tillgång till stativ, så det inebär att slutartider var låg så inget "skak" kom med. Det innebär att blandaren fick vara öppen nästan till max, för att släppa in mer ljus. ISO var på 400.
Denna bild är tagen med samma inställningar som ovan, men med vitbalansen på skugga. Vilket lägger till värme i bilden.
Bilden är tagen med ljusrör ljus. Vilket lägger till ett filter vilket skapar en realistiskt bild som återspeglar hur ljuset såg ut. ISO var på 400, för att det var relativt mörkt. Men också för att det inte var en ljuskälla höger på bilden. Så jag ville ha en jämn bild, när det kommer till ljusstyrka. Slutaren var på 1/30. Bilden var tagen handhållen vilket innebär att den måste vara relativt snabb. För att inte få den underexponerad så hade jag bländaren väldigt öppen på f/5,4. Vilket tillåter mig att har en snabb slutartid. (För det kommer in mer ljus)
Den här är tagen med samma inställningar. Men med vitbalansen på dagsljus vilket ger en orilisktisk bild. Fortsätningsvis så har denna bild också rörelse-skärpa. Uppnås med att linsen zoomar in under tiden bländaren är öppen. Sluttartiden på 1/30 som jag använde på bilden ovan var tillräckligt länge för att får rörelse-skärpa. Vilket är bra, det är lättare då för bilden att få samma exponering. ISOn var också fortfarande på 400.
Bonus: Extra tagna kvällsbilder.
Uppgift: komposition
Detta är en inramning, med användning av naturliga ramar. Här ramas festen och landskapet av trädgrenar.
Här utövas komposition tekniken fyll bilden. Motivet fyller inte hela bilden, men ljuses skarphet på ansiktet ger motivet en dominant ställning.
Kontrast mot bakgrund
Har utövas ledande linijer. Jag använder skuggorna och solen för att få ett ljup. Det vägedr också ögat till motivet.
Ytligare en bild med ledande linjer. Här använder jag räcket och vägen för att leda ögat till motivet. Motivet är också centrerat i bilden, vilket underlättar "vägledningen" ytligare.
Mönster och upprepningar. Har använder jag staden som ett upprepat mönster. Där alla går och koncentrerar sig på sin sak. Det är bara en som bryter detta mönster och ser på oss. Man kan säga att han bryter den fjärde väggen.
Här används tredjedels regeln Man kan se tydligt att havet och bryggan utgör 1/3 av bilden och himlen dominerar de ytligare 2/3
här används diagonaler som skapar rörelsen. Den vinklande kompensationen gör att bilden får en känsla av rörelse.
Centrerat öga
Uppgift 8
Jag försöker framhäva en uppgiven känsla i bilden. Jag vill separera motivet från oss och få en känsla att hon är instängd och vi är fria. Jag gör det igenom att visa människor som går mot en dörr i glasets reflexion.
Jag ville att den här bilden skulle visa motivet med djupare svärta. Jag ville också främhäva rivmärkerna i glaset som kan beräta en historia i skig skälv. Jag använder då miljön för att beräta mer om motivet.
Jag ville främhava en känsla av islatsion och en känsla av att motivet vill lämna den situatsionen den är i. Jag använder glaset för att isolera oss som åskådare från situatsionen.
Så nära, men så långt borta.
Jag försöker framhäva en en ond känsla. Jag använder mig av "the Stanley Kubrick stare". Många avvänder skuggor för att dölja vissa aspekter i bilden för att göra den otäck. Vanligtvis ögonen, delar av ansiktet och aspekter av miljön Jag tror inte att det är ett rätt sätt att göra en sån typ av bild. För då säger man till åskådarna vad de ska vara rädda för. Och vanligtvis i slutändan så är det mörkret som ska vara det läskiga och vad som döljer sig i den. Men i slutändan så får åskådaren en ganska lik, förutsägbar och enformig upplevelse. Jag anser att när man ser allt så så blir det mycket mer obehagligt. För när man ser hela bilden så får åskådaren skälv avgöra vad som är det farliga, och inse skälv vad man är rädd för. Inte skuggor som ska säga till dem vad de ska frukta. För mörker är bara mörka pixlar och ingenting otäckt i sig. För när man ser hela bilden, så kan man börja fundera på vad som egentligen döljer sig i bilden.